Sifu Henrik

När man ska meditera är det nödvändigt att kunna sitta upprätt och samtidigt avspänt under en viss tid. Genom denna orörlighet och stabilitet i kroppen faller också sinnet till ro, och det är en förutsättning för att kunna gå djupare.

Naturligtvis är det inte nödvändigt att sitta i lotusställningen för att kunna meditera. Det är först och främst viktigt att du kan sitta stilla, utan att behöva bekymra dig om kroppen. Det finns också enklare ställningar som alla kan använda utan besvär, även den helt otränade. Själv föredrar jag halv-lotus, sittandes på en kudde.

När man en gång har lärt sig behärska lotusställningen, har man fördelen att kunna sitta orörlig under lång tid utan att anstränga sig. I några ställningar, som t.ex. skräddarställningen, kan kroppen lätt bli trött och överkroppen sjunka samman. I en riktig meditationsställning som lotusställningen, undgår man däremot rastlöshet och muskelspänningar. Men avspänning och ro i kroppen är nu inte det enda som får lotusställningen att fungera.

I ryggmärgen, mitt i ryggraden, löper centrala nervsystemets banor som förbinder hjärnan med kroppen, och genom vilken alla kroppens viktiga funktioner styrs. Ryggradens upprätta och fria hållning är viktig för att nervimpulserna ska kunna strömma obehindrat under meditationen. Dessa nervbanor och även hjärnan är omgiven av ett skyddsmembran under vilket den så kallade cerebrospinalvätskan strömmar. Den förser nervändarna och hjärnan med den nödvändiga näringen, och även denna vätska kan strömma optimalt vid ryggradens upprätta hållning. (Inom chiropraktik botar man många sjukdomar genom att ta bort blockeringar i cerebrospinalvätskans ström.)

Wuji Qigong

Trackback-URL för detta inlägg: