Sifu Henrik

Tyvärr nu när även Jörgen Kruth åkte dit för doping så blir man allt mer skeptisk och trött på alla de här innegalorna som numera arrangeras. Det är tyvärr så att många drar alla över en kam så när våra medialt exponerade fighters åker dit så får alla tränande smaka på det negativa. Tyvärr är det ju faktiskt så att det är dessa kampgalor och vinstpengarna som gör att det trissas upp så mycket att utövare tar till doping. Inga kampgalor, inga feta vinstcheckar.

Artikel i DN

Cirkusen med pengar, vadslagning och uppgjorda matcher har hört till vardagen inom proffsboxningen sedan urminnes tider. När man nu märker att boxning inte drar någon publik längre flyttas denna verksamhet in till de moderna kampgalorna. Jag tror inte att där är någon som är så naiv och tror att detta inte existerar. Jo förresten, kanske här i sverige. När man nu då gör utredningar med fighters, promoters och andra inblandade i dessa arrangemang bör det inte komma som en chock att här kryllar av illegal verksamhet. Låt oss nu säga att det inte förekommer. Då är det bara en tidsfråga innan det gör det.

Detta är då inte någon ny företeelse inom kampsport. Någon som kanske har hört talas om Yakuza och Triaderna. Under århundraden har det arrangerats kampgalor på liv och död där det egentligen aldrig har handlat om vem som är den bästa utövaren av kampkonst., det har i stort sett bara handlat om gambling. För alla som spenderat en tid i Kina vet att de är galna i vadslagning. I Hong Kong är galopp det allra största. Ingen där är så intresserad av ryttarna och hästarna. De är intresserade av att vinna eller förlora. Samma känsla får jag också i Thailand vad gällande Thaiboxing. Många är inte intresserade av sporten som sådan. De är helt enkelt bara fanatiska spelnarkomaner.

Den krimnella undre världen vet detta och här kan de tjäna stora pengar på att i stort sett bestämma vilka som ska vinna eller förlora. I samband med dessa galor kan man även passa på att förhandla lite med andra kriminella grupper. Man ger så att säga stalltipps till sina sk. kollegor. Alla har vi sett gangsterfilmer.

En nyhet nu är även media. Det gäller nu inte bara att tjäna penga på gambling. Det gäller också att få upp folk i ringen som är rätt. Förlorarna ska se ut som förlorare och vinnarna ska se ut som vinnare. Det gäller här därför att gallra och hitta bra aktörer som ska upp i buren. Olika fighters har olika medialt värde. Som ni ser det går inte bara att vara en grym kampsportare man måste se snygg ut också.

Den värld som man då själv lever i är så långt borta från denna som det bara går. I mångt och mycket är det precis samma övningar och tekniker man tränar på. Man har ju som sagt ägnat hela helgen åt MMA. Dessa övningar är precis exakt samma som de personer som äntrar en bur och slår varandra blodiga. Skillnaden är syftet och intentionen. I proffscirkusen så är det fint och bra att slå in huvudet på en annan utövare. De flesta däremot som tränar kampkonst ute i landet ser detta som något dåligt. Principen är att undvika våld och att inte behöva slå någon i huvudet.

Jag är tacksam att jag då tränar Wing Tsun som inte har till syfte att bygga upp tävlingsfighters. Jag tror inte det är bra för min kropp att tänderna blir lösa av alla slag i huvudet. Jag gillar egentligen inte att spruta blod från näsan heller. Jag är faktiskt inte heller någon större entusiast av lårkakor eller avslitna senor. Däremot är jag förtjust i bl.a thailändsk mat. Steroider och smärtstillande tabletter blandat med lagom dosering av valium finns däremot långt ner på min lista. Världen är stor och det finns många olika värderingar så även om detta. Men på något sätt så känns den här kampgalevärlden väldigt destruktiv i mina ögon.

Trackback-URL för detta inlägg: