Sifu Henrik

Världen är i ständig förändring och vi måste förändras med den. Eller måste vi det? Runt omkring oss ändras saker och ting hela tiden. Vänner kommer och vänner försvinner. Ena dagen har vi allt för mycket jobb för att nästa dag vara helt utan. Aldrig förr har den mänskliga världen skiftat i så hög fart som just nu. Inte heller har människors liv blivit så utsatt för skiftningar som nu. Vi går in i år 2008 och redan innan vet vi att tempot kommer att höjas ytterligare ett snäpp. Eller är det så att tempot bara är en illusion?

Året som gått har varit mycket intensivt och aldrig förr har jag varit involverad i så många kungfu seminarier på ett och samma år. Inte heller har jag träffat och tränat för så många mästare. Det har på många sätt varit en stor glädje. På grund av detta har det varit ständig förändring under året. Jag har hoppat mellan olika kungfu stilar, qigong, meditation till mixed martial art och grappling. Mellan språk, kulturer och organisationer. Jag har hållt föreläsningar om Kina, hälsa, religon och qigong för många olika företag. Det har på många sätt varit ett föränderligt år.

I mitt liv har jag gått från ett fast förhållande, där man höll på att planera lägenheten, till att vara singel. Förändringar i ens närmaste kretsar har på många sätt tagit helt overkliga former vilket dragit undan benen på en. Man har blivit tvungen att omvärdera människor som man älskat och trodde att man kände. Detta året lyckades jag även med att dö och sedan överleva. Inför nästa år lovar jag därför att undvika förändringar. Även om det hela tiden förändras så är där många saker som inte gör det. Det är samma sol som lyser nu som även lös på stenåldersmänniskorna. Det kommer att ske precis lika mycket 2008 som 2007. Jag själv däremot kommer att se på det med helt andra ögon. Eller rättare sagt, med mina helt vanliga ögon. Vissa saker förändras inte. Var jag än reser så kommer jag att vara där.

Stressen i samhället och alla tempoväxlingar gör att vi numera är betydligt rastlösare än förr. Vi kallar detta att vara underhållningsnarkomaner. Det ska hela tiden hända saker. I takt med att den moderna människan allt mer gjort sig fri från den gamla världsbilden och gamla värderingar, har man ersatt den med någon form av lyckoideal. Människans mål är att ständigt gå runt och uppleva lycka. Så fungerar nu inte världen och har aldrig gjort. För att känna glädje måste man ha upplevt sorg. Vi handlar dyra saker, vi äter god mat, vi ser på filmer, vi vältrar oss i kärlek och passion. Vi gör allt för att uppleva nöjen för att på så sätt göra oss av med vår stress över att vi inte hela tiden är lyckliga, bekräftade och framgångsrika.

För ingen vill ju sätta sig ner och göra ingenting. Det är nämligen inte lätt i vår prestationsbaserade värld att sätta sig ner och göra ingenting. Det är heller inte lätt att sätta sig ner och bara andas och konfrotera sig med sig själv. Ingen vill väl vara med någon man inte känner, men som man ändå har umgåtts med i exakt hela sitt liv. Gör man det så kommer man ju faktiskt att lära känna sig själv. Rastlösheten försvinner och vår kaotiska strävan efter självbekräftelse försvinner. Varför ska jag bevisa för mig själv att jag är mig själv. Bedyra sitt värde behöver man bara göra om man själv inte vet det. Vi behöver inte heller dränka oss i lyckopartiklar. Vad ska man med dem till om man redan är förnöjsam? Vi behöver inte heller denna ständiga rastlösa förändring. Denna förändring som vi trodde var en förbättring är ändå inget annat än en egotripp för att släcka törsten på vår egen rastlöshet.

Sätt er ner med rak rygg
Slut ögonen lätt och andas
Gräset växer av sig själv
Våren kommer snart

Gott nytt år!

Trackback-URL för detta inlägg: