Wu Wei
Idag fick jag användning av min kung fu. Jag var på väg hem från universitetet. Allt hände på övergångsstället hemma där jag bor. Det blev grön gubbe och jag började att gå. Plötsligt kom där en bil insvängandes. Jag la märke till att killen i bilen hade nog inte riktigt bra koll. Mycket riktigt! Han såg inte mig och jag rumpade bilen. Det vill säga jag hoppade upp och satte mig på motorhuvuven. Bilen kom i ganska låg hastighet. Jag hoppade ner från bilen och skulle börja gå därifrån. Det var kallt och jag ville hem in i värmen. Ut kommer killen i bilen lätt chockad. Han undrade hur det gått. Okej, säger jag. Jag bugade lätt och skulle åter börja gå hemåt. Då kommer där en annan kille som kommit efter mig gående. Han var upprörd över hur den andre killen i bilen kört. Han började skälla ut föraren. Föraren skyddade då sig med att inga skador hade skett och att han inte höll så hög hastighet. De kom snart in på vilka kriterier som gäller för att inneha ett körkort. Jag avlägsnade mig utan att de andra märkte något.
Jag komm hem och märkte efter en stund att vi inte hade någon dricka hemma. Jag blev tvungen att åter bege mig ut i kylan. När jag komm ut såg jag till min förvåning att polisen hade infunnit sig vid platse för den tidigare insidenten. Bilen som kört på mig hade nu i sin tur blivit påkörd bakifrån av en annan bil. Den första bilen hade knuffats framåt och träffat killen som börjat skälla. Men detta hade skett i tredje led då en stor lastbil kört på bil nummer två. Ambulansen var nu på väg för att ta hand om den arge killen som låg ner.
Jag gick åter igen tillbaks till lägenheten, där är det varmt och skönt.
Min tanke är nu den.
Hur hade den här utspelat sig om den arge killen inte blivit arg?
Då hade han bara gått vidare och han hade nu inte legat där med brutet ben eller något. Föraren hade hoppat in i bilen igen och kört vidare. Ingen mer krock hade inträffat.
Varför blev den arge killen uppretad?
Förmodligen eftersom han blev rädd och tänkte att detta även kunde ha hänt honom och han hade kanske inte kunnat kung fu. Han hade då blivit påkörd. Det intressanta är nu att hans sinnesbild blev sann.
Varför såg inte föraren mig?
Vad jag snappade upp av samtalet mellan polisen och föraren var att han kände sig stressad. Nu var vi här vid stress igen. Dagens trafik är hysterisk och stressande. Dagens samhälle är riktigt sjukt i vissa avseende. Killen som blev påkörd var säkerligen irriterad och arg innan olyckan skedde, förmodligen för att han var stressad. Det är den vanliga orsaken till irritation idag. Föraren som körde in i första bilen var säkerligen även han stressad. Annars hade han ju haft tid att se att bilen stod still. Samma för lastbilschauffören.
Stressen över att hinna med orsakade nu en kollision som i sin tur kommer att ta ännu mer tid. Stressen har här i sin tur ökat stressen. Den känslomässiga stressen har blivit fysisk stress. Den skadade måste till sjukhuset. Förarna måste ta hand om försäkringspapper, köra till verkstad och de står för tillfällit still. Allt detta i sin tur kostar pengar som de måste arbeta ihop. Kanske var det arbetet i sig som orsakat stressen.
Vad hade hänt om jag varit stressad?
Då hade jag nog förmodligen inte sett bilen. Jag hade nog blivit påkörd. Jag hade nog legat i en fin metallsäng på akuten med en saftig morfinspruta i rumpan, leende mot alla sjuksystrarna som gått förbi.
Min kung fu träning har lärt mig att inte stressa. Därför kan jag i kväll i lugn och ro gå till träningen som vanligt. De andra sitter förmodligen hemma och retar sig över höjda försäkringspremier. Det hade jag gjort förr i tiden. En god cirkel och en ond cirkel. Jag fortätter att träna kung fu för jag vill snurra i den goda cirkeln.
Jag komm hem och märkte efter en stund att vi inte hade någon dricka hemma. Jag blev tvungen att åter bege mig ut i kylan. När jag komm ut såg jag till min förvåning att polisen hade infunnit sig vid platse för den tidigare insidenten. Bilen som kört på mig hade nu i sin tur blivit påkörd bakifrån av en annan bil. Den första bilen hade knuffats framåt och träffat killen som börjat skälla. Men detta hade skett i tredje led då en stor lastbil kört på bil nummer två. Ambulansen var nu på väg för att ta hand om den arge killen som låg ner.
Jag gick åter igen tillbaks till lägenheten, där är det varmt och skönt.
Min tanke är nu den.
Hur hade den här utspelat sig om den arge killen inte blivit arg?
Då hade han bara gått vidare och han hade nu inte legat där med brutet ben eller något. Föraren hade hoppat in i bilen igen och kört vidare. Ingen mer krock hade inträffat.
Varför blev den arge killen uppretad?
Förmodligen eftersom han blev rädd och tänkte att detta även kunde ha hänt honom och han hade kanske inte kunnat kung fu. Han hade då blivit påkörd. Det intressanta är nu att hans sinnesbild blev sann.
Varför såg inte föraren mig?
Vad jag snappade upp av samtalet mellan polisen och föraren var att han kände sig stressad. Nu var vi här vid stress igen. Dagens trafik är hysterisk och stressande. Dagens samhälle är riktigt sjukt i vissa avseende. Killen som blev påkörd var säkerligen irriterad och arg innan olyckan skedde, förmodligen för att han var stressad. Det är den vanliga orsaken till irritation idag. Föraren som körde in i första bilen var säkerligen även han stressad. Annars hade han ju haft tid att se att bilen stod still. Samma för lastbilschauffören.
Stressen över att hinna med orsakade nu en kollision som i sin tur kommer att ta ännu mer tid. Stressen har här i sin tur ökat stressen. Den känslomässiga stressen har blivit fysisk stress. Den skadade måste till sjukhuset. Förarna måste ta hand om försäkringspapper, köra till verkstad och de står för tillfällit still. Allt detta i sin tur kostar pengar som de måste arbeta ihop. Kanske var det arbetet i sig som orsakat stressen.
Vad hade hänt om jag varit stressad?
Då hade jag nog förmodligen inte sett bilen. Jag hade nog blivit påkörd. Jag hade nog legat i en fin metallsäng på akuten med en saftig morfinspruta i rumpan, leende mot alla sjuksystrarna som gått förbi.
Min kung fu träning har lärt mig att inte stressa. Därför kan jag i kväll i lugn och ro gå till träningen som vanligt. De andra sitter förmodligen hemma och retar sig över höjda försäkringspremier. Det hade jag gjort förr i tiden. En god cirkel och en ond cirkel. Jag fortätter att träna kung fu för jag vill snurra i den goda cirkeln.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: