Ett Tai Chi pass utan Tai Chi!
Sitter här i ett gytter av tankar. Vilken sorts tankar? Tankar om kung fu så klart. Det handlar i min värld alltid om kung fu. I tisdags så var jag över hos min kompis Alan och var med hos hans tränare i I Chuan /Yi Quan. Som vanligt blir jag alltid vid sådana här träffar påmind om hur dålig jag är. Denna gången var det att slappna av i axlarna och i trapesius. Nä, förresten, i hela kroppen.
Hemma är det jag som är den mjuke, rörliga och dynamiske. När man så här stiger in på okänd mark, in i ett nytt system är det inte bara armrörelser och tekniker man kommer i kontakt med. Man stiger in i en ny värld, med sin världsbild, med sina tankar och ideér. Målen är annorlunda och synsättet är oftast helt skilt från de man själv brukar ha. Det är detta som är så fantastiskt.
Många av de stilar och system som jag nu för tiden ger mig i kast med vet jag oftast väldigt lite om ibland nästan ingenting. Det var därför extra spännande med Yi Quan för jag hade väldigt lite förhandsinformation. Det enda jag visste var lite av dess historia. Då den har sitt ursprung i Xin Yi så tänkte jag att den kanske skulle påminna lite om denna stil. Oj, vad fel jag hade. Eller inte!!
Som jag sa precis innan. Det är en värld man stegar in i. Alans tränare Ole hälsade mig hjärtligt välkommen. Det blev sedan 1,5 timme av denna världsbild fylld med principer, filosofi och träning. En världsbild som givetvis alltid krockar fullständigt med ens egen och sveper undan fötterna på en. Det är härligt att veta att man efter mer än 20 år i branchen fortfarande kan bli förundrad och hitta saker man aldrig tänkt på.
Yi Quan är en mycket skarp och effektiv stil och vägen till detta skiljer sig från allting annat jag sett och tränat tidigare. Frågan är nu hur jag ska klämma in detta i mitt redan så gedigna träningsschema. Det ska nog gå!
Frågan någon ställer sig är säkert. Hur ska du kunna bli bra på alla dessa stilar? Är det inte bättre att koncentrera sig på en? Det är det säkerligen om målet är att bli bra på kung fu. Jag däremot är mer som ett litet barn som bara leker. Jag bryr mig inte så mycket om det där med att bli bra. Det är alldeles för roligt att träna och att lyssna på de olika stormästarna i de olika systemen.
I min förvirring blev det därför ett mycket märkligt Tai Chi pass idag. Det blev ett Tai Chi pass utan Tai Chi i. Vi började som vanligt med Wuji Qigong och qin drog igång ordentligt. Därför hann vi bara med några rörelser. Därefter startade vi med Xin Yin. Då midjan var "lite" stel på de flesta övergick träningen konstigt nog till Bagua. Vi drog över tiden rejält för alla var igång.
Efter träningspasset kom en av de nya deltagarna fram och sa att det varit super roligt, mycket roligare än förra gången, då tiden känts betydligt mycket längre. Varför var det så tänkte då jag? Givetvis! Denna gång hade vi bara följt rytmen och lekt med tekniker och principer. Inga tankar hade funnits varken hos mig eller eleverna att vi skulle lära oss något. Inte heller hade där funnits några tankar på att någon av oss skulle bli bra på något. Det var kanske därför alla gjorde rätt och alla var bra?
Hemma är det jag som är den mjuke, rörliga och dynamiske. När man så här stiger in på okänd mark, in i ett nytt system är det inte bara armrörelser och tekniker man kommer i kontakt med. Man stiger in i en ny värld, med sin världsbild, med sina tankar och ideér. Målen är annorlunda och synsättet är oftast helt skilt från de man själv brukar ha. Det är detta som är så fantastiskt.
Många av de stilar och system som jag nu för tiden ger mig i kast med vet jag oftast väldigt lite om ibland nästan ingenting. Det var därför extra spännande med Yi Quan för jag hade väldigt lite förhandsinformation. Det enda jag visste var lite av dess historia. Då den har sitt ursprung i Xin Yi så tänkte jag att den kanske skulle påminna lite om denna stil. Oj, vad fel jag hade. Eller inte!!
Som jag sa precis innan. Det är en värld man stegar in i. Alans tränare Ole hälsade mig hjärtligt välkommen. Det blev sedan 1,5 timme av denna världsbild fylld med principer, filosofi och träning. En världsbild som givetvis alltid krockar fullständigt med ens egen och sveper undan fötterna på en. Det är härligt att veta att man efter mer än 20 år i branchen fortfarande kan bli förundrad och hitta saker man aldrig tänkt på.
Yi Quan är en mycket skarp och effektiv stil och vägen till detta skiljer sig från allting annat jag sett och tränat tidigare. Frågan är nu hur jag ska klämma in detta i mitt redan så gedigna träningsschema. Det ska nog gå!
Frågan någon ställer sig är säkert. Hur ska du kunna bli bra på alla dessa stilar? Är det inte bättre att koncentrera sig på en? Det är det säkerligen om målet är att bli bra på kung fu. Jag däremot är mer som ett litet barn som bara leker. Jag bryr mig inte så mycket om det där med att bli bra. Det är alldeles för roligt att träna och att lyssna på de olika stormästarna i de olika systemen.
I min förvirring blev det därför ett mycket märkligt Tai Chi pass idag. Det blev ett Tai Chi pass utan Tai Chi i. Vi började som vanligt med Wuji Qigong och qin drog igång ordentligt. Därför hann vi bara med några rörelser. Därefter startade vi med Xin Yin. Då midjan var "lite" stel på de flesta övergick träningen konstigt nog till Bagua. Vi drog över tiden rejält för alla var igång.
Efter träningspasset kom en av de nya deltagarna fram och sa att det varit super roligt, mycket roligare än förra gången, då tiden känts betydligt mycket längre. Varför var det så tänkte då jag? Givetvis! Denna gång hade vi bara följt rytmen och lekt med tekniker och principer. Inga tankar hade funnits varken hos mig eller eleverna att vi skulle lära oss något. Inte heller hade där funnits några tankar på att någon av oss skulle bli bra på något. Det var kanske därför alla gjorde rätt och alla var bra?
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: