Draksteget
Sitter nu här framför datorn och benen skakar fortfarande. Vad är det då som hänt? Skulle igentligen bara ta en liten promenad för att svalka mig men så gick jag och funderade och plötsligt hade jag gått genom hela Kirseberg. Det är ungefär 3 km. Så jag vände höger och tänkte gå genom det gamla industriområdet hem. Där är en mängd cykelvägar med belysning och nu på sommaren är det ganska trevligt där med all grönska.
Så när jag gick där, och där inte var en kotte så långt ögat nådde började jag tänka på en av de gamla Xin Yi legenderna. Detta var en herre som jobbade som livvakt åt olika transporter genom Kina. Det sägs att han alltid gick längst med vagnkaravanerna med xin yis draksteg. Han byggde därför upp en extra ordinär styrka i benen och kunde röra sig fortare än någon annan. Hans xin yi var ökänd och tyvärr lite för effektiv. Många dog av hans nävar. Han blev sedemera avrättad. I vilket fall som helst.
Utan att tänka på det något nämnvärt började jag ta det ena steget efter det andra. Kändes lite avigt i början. Man är ju van att endast träna i kwoonen. Jag kom ändå igång rejält och trampade på. Efter hand som jag gick kom jag på allt fler detaljer i steget. Jag började även sjunka ner och steget fick en helt annan rytm och stabilitet. Hela kroppen fick en annan känsla och tyngd. Dettta var en känsla som jag inte känt innan. Efter ytterligare ett styckes tid började jag alltmer slappna av i midjan och armarnas rörelsemönster blev allt mjukare.
Svetten den hade nu börjat lacka men det var inget jag brydde mig om nämnvärt, jag var ändå den enda personen uppe vid den här tiden. Andra normala människor ligger till sängs och ska arbeta i morgon. Det ska inte jag. Jag ska över till Köpenhamn och träna Yi Quan kung fu.
Jag kom fram till en lång cykelväg med grusbeläggning. Jag började fundera om jag inte kunde ändra lite på det monotona steget. Jag började mixtra med "katten vaskar ansiktet" och kom på att om jag i stället för att vajja fram och tillbaks och i stället byter sida hela tiden kunde jag i stället röra mig framåt. Det blev i början svårt att få rätt på armarna som fick jobba duktigt kordinatoriskt då de hela tiden skulle byta sida. När den långa grusvägen var slut gick armarna bra fort och det bultade i hela kroppen. Jag avslutade den sista biten fram till villaområdet med att återgå till draksteget. Det var bra tunga steg nu och rumpan kändes som två bovlingklot. Jag kände mig bra mör men ändå full med energi. Jag traskade så vanligt hemåt Väl hemma satte jag på kaffet och slog ett öga på klockan. Var klockan verkligen kvart över tolv! Vänta nu lite. Jag begav mig ut och gå lite efter nio. Inte konstigt benen skakade och att man var svimfärdig. Man hade varit ute och gjort djupa kung fu steg i nästa tre timmar.
Det som skulle bli en liten lagom promenad blev ett tufft kung fu pass med många nya upptäckter. Armarna skakar nu också. Det beror nog på att jag även kört chi sao i en och en halv timme idag, samt en timme longpole. Måndagar är ändå väldigt bra dagar.
Så när jag gick där, och där inte var en kotte så långt ögat nådde började jag tänka på en av de gamla Xin Yi legenderna. Detta var en herre som jobbade som livvakt åt olika transporter genom Kina. Det sägs att han alltid gick längst med vagnkaravanerna med xin yis draksteg. Han byggde därför upp en extra ordinär styrka i benen och kunde röra sig fortare än någon annan. Hans xin yi var ökänd och tyvärr lite för effektiv. Många dog av hans nävar. Han blev sedemera avrättad. I vilket fall som helst.
Utan att tänka på det något nämnvärt började jag ta det ena steget efter det andra. Kändes lite avigt i början. Man är ju van att endast träna i kwoonen. Jag kom ändå igång rejält och trampade på. Efter hand som jag gick kom jag på allt fler detaljer i steget. Jag började även sjunka ner och steget fick en helt annan rytm och stabilitet. Hela kroppen fick en annan känsla och tyngd. Dettta var en känsla som jag inte känt innan. Efter ytterligare ett styckes tid började jag alltmer slappna av i midjan och armarnas rörelsemönster blev allt mjukare.
Svetten den hade nu börjat lacka men det var inget jag brydde mig om nämnvärt, jag var ändå den enda personen uppe vid den här tiden. Andra normala människor ligger till sängs och ska arbeta i morgon. Det ska inte jag. Jag ska över till Köpenhamn och träna Yi Quan kung fu.
Jag kom fram till en lång cykelväg med grusbeläggning. Jag började fundera om jag inte kunde ändra lite på det monotona steget. Jag började mixtra med "katten vaskar ansiktet" och kom på att om jag i stället för att vajja fram och tillbaks och i stället byter sida hela tiden kunde jag i stället röra mig framåt. Det blev i början svårt att få rätt på armarna som fick jobba duktigt kordinatoriskt då de hela tiden skulle byta sida. När den långa grusvägen var slut gick armarna bra fort och det bultade i hela kroppen. Jag avslutade den sista biten fram till villaområdet med att återgå till draksteget. Det var bra tunga steg nu och rumpan kändes som två bovlingklot. Jag kände mig bra mör men ändå full med energi. Jag traskade så vanligt hemåt Väl hemma satte jag på kaffet och slog ett öga på klockan. Var klockan verkligen kvart över tolv! Vänta nu lite. Jag begav mig ut och gå lite efter nio. Inte konstigt benen skakade och att man var svimfärdig. Man hade varit ute och gjort djupa kung fu steg i nästa tre timmar.
Det som skulle bli en liten lagom promenad blev ett tufft kung fu pass med många nya upptäckter. Armarna skakar nu också. Det beror nog på att jag även kört chi sao i en och en halv timme idag, samt en timme longpole. Måndagar är ändå väldigt bra dagar.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: